About Me

Instagram

Get in touch

5 År i Marbella; Dags för Förändring?

Posted: 4 oktober, 2018 by bellabrannborn

View this post on Instagram

#marbella at night 🍸

A post shared by Isabelle C. Brännborn (@bellabrannborn) on

Destination Marbella, fredag 4e Oktober 2013.

För fem år sedan idag, släpade jag en 18 kilo tung blekröd rektangelformad väska med två halvkassa hjul genom Kastrup flygplats. I den låg mitt flyttlass; laptop, kläder och skor, rollerblades, en kokbok med mitt favoritrecept på granola och annat onödigt som man tros behöva inför flytt utomlands. Jämte mig, knatade en av mina bästa barndomsvänner med sitt pick-o-pack.

Efter sommaren 2013 sökte jag jobb i Spanien och fick kontakt med en mäklarfirma i Marbella. En plats jag aldrig besökt innan men hört en del om genom en bosatt bekant. Åkte ner under fem dagar för jobbintervju som gick vägen. När jag fick erbjudandet, skrev jag till min vän och undrade om han skulle med. Med noll tvekan i hans svar, började vi leta lägenhet och beställde flygbiljetter. Fjärde oktober, Kastrup flygplats-Málaga aeropuerto.

Två månader senare blev jag med gatuhund och vi firade vår första jul tillsammans, då fortfarande på bortaplan. Idag har jag en annorlunda syn. Idag är Marbella mitt hem; dit jag bokar hemresa till efter några veckor i Asien; dit jag åker ifrån under semestertider; dit jag längtar hem till.

Fem år känns som en klyschig tidpunkt för förändring. Man förlovar sig, man skaffar barn eller köper hus. Fem år och man tänker att ”i år ska jag ta mig fan ta tag i träningen och tappa de där extra fem sambokilona”, man börjar äntligen studera, eller avslutar. Man vill liksom att livet ska gå vidare. Att något ska hända. Man kanske till och med känner att man sitter fast. Nu har jag nått den klyschiga tidpunkten för min hittills största förändring och vad gör jag åt saken? Inte har jag börjat studera vidare, förlovat mig, skaffat en knodd eller ens tankar på att bygga hus.

Så.. Jag flyttar. Igen. Från Spanien.

Till Kuwait.

Ku…what? Vart ligger det? Vad är det ens? Stad? Land? Stat? Det undrade jag med. Med hjälp av google maps lyckades jag lokalisera mig till någonstans i sydvästasien nära Abu Dhabi, Dubai, Qatar och Saudi Arabien. En svinrik pytteliten stat mitt i öknen med den starkaste valutan i världen som kryllar av amerikanska snabbmatskedjor, äckligt luxuösa shoppingcentrum, problem med fetma och 9e landet på lista över mest diabetes och har en medeltemperatur på typ 50 grader under sommarmånaderna.

Om jag är nervös? Det kan du ge dig fan på att jag är. Så nervös att jag misstänker att jag inte har en vanlig IBS uppblossning utan magkatarr. Men försöker intala mig att det är utanför komfortzonen som möjligheter uppstår. Där jag kommer att utvecklas som person, finna min identitet, vart jag vill styra min framtid mot. Bygga upp något. Vad vet jag inte nu, men hoppas få svar på.

Vilket leder oss till det större skälet för obefintliga inlägg på senare tid. Detta erbjudande slog ned som en blixt. De senaste veckorna har bestått av bland annat förhandling, planering, resor mellan Spanien och Sverige, samtal till ambassader, hälsokontroller och visum ansökningar. Det är inte förrän nästa vecka som jag med säkerhet kan spika ett datum för flytt, men planen är i början på vecka 43. Mindre än tre veckor från idag.

Planer fram till flytt
  • jobba på som vanligt med företaget
  • 10 dagar i Sverige
  • Till barndomsvän i Helsingborg och umgås
  • Umgås med familj och vänner och invänta hälsointyg som är obligatoriskt för att komma in i landet
  • Äta ungefär sju kanelbullar på Kanelbulledagen
  • Boka flyg från Stockholm till Kuwait
  • Till Madrid för att närvara vid ett bröllop
  • Marbella för packning och sista fix
  • Besöka UD och Kuwaits Ambassad för visum
  • Helg i Stockholm för utbildning

Vad ska vi göra i ett land med 4,2 miljoner invånare varav över 2 miljoner är utlänningar som åkt dit för att jobba?

Som precis nämnt- jobba. Vi har båda fått lovande och superintressant jobberbjudande. Utöver detta nya jobb, kommer vi fortsätta att utveckla vårat egna företag. Mycket blandade känslor så klart, att flytta till ett land med en helt annan kultur, byta levnadssätt och livsstil. Men som en vän sa, under en brunch på strandpromenaden i Marbella- inget är permanent.

Trivs jag inte, finns Marbella alltid kvar, och Sverige. Detta är en prova-på upplevelse, en möjlighet för mig att vidareutvecklas professionellt och personligt, för oss att skapa en tryggare framtid ekonomiskt och i sig en förhoppningsvis bra och nyttig erfarenhet. Saknaden av min familj och hund är det som tynger mest, men så stor skillnad från att bo i Spanien medan dem befinner sig i Sverige är det ändå inte. Lite längre flygtid bara. Och jag kommer hem under jul och nyår så det blir inte en överdrivet längre period isär.

Utanför komfort zonen är där magi verkligen händer och allt är möjligt, så vill jag tro och tänka.

Kram på er!

Det var en Dag i Juli

Posted: 5 september, 2018 by bellabrannborn

Jag spenderade nästan hela juli i Sverige och fick en fantastisk sommar som jag fortfarande lever på. De två sista veckorna, flyttade jag lite temporärt till vår sommarstuga på Öland och knäppte av ögonblick då och då med systemkameran. Har inte tagit mig tiden till att gå över minneskortet och redigera tills nu, så därför får dem komma upp såhär i efterhand. Som ett litet minnesalbum nu när de flesta är tillbaka på jobb, skolorna börjar och temperaturen sjunker. Och det märks, har nog aldrig sett så här mycket turism under mina snart fem år som Marbella-bosatt. Trafiken mellan San Pedro och Puerto Banús är inte för dem med dåligt tålamod (läs jag). Man undviker helst att behöva köra den sträckan mellan 10-20. Knökfullt på stränderna, parkeringar känns obefintliga och mataffärerna har köer likt utanför Ullared. Tack och lov har det nu reducerats drastiskt vilket vi kan tacka september för. Min absoluta favoritmånad härnere.

Även fast jag är glad över att vara tillbaka och inte har något som helst intresse över att besöka Sverige nu, så är det mina syskon, syskonbarn och vänner som ger mig hemlängtan för jämnan. Önskar jag kunde flytta ner allihopa hit istället så jag får det bästa av båda världar. Riktigt så enkelt är det väl kanske inte tyvärr. Tackar högre makter för internet som gör det möjligt att skicka bilder, videos och skypa dagligen!

Nedan kommer lite blandade bilder från veckorna på Öland, längtar tillbaka!

pojke badar
Badkillen nr.1!
bebis badar
Lillbrorsan var inte sämre han!
grillat mat
En av alla grillkvällar.

skålar

skaldjur
En kväll köpte vi hem olika skaldjur och fisk från Nisses Fisk i Borgholm. Rökta & vanliga räkor, varmrökt lax, rökt makrill i olika smaker och så skagenröra hovmästarsås. Förrrjääävla fint!

hamn borgholm

bebis
Drunknar i Lias ögon, sååå stora!

Man saknar ju inte familjen mindre när man går igenom dessa bilder direkt… Tur jag får träffa dem igenom om mindre än en månad!

Kram på er!

Sommaren över; tillbaka till Marbella

Posted: 5 september, 2018 by bellabrannborn

Hej o hå från Marbella!

sangria san pedro marbella

Lite har allt hänt sedan jag senast uppdaterade här. Mamma, min barndomsvän och hennes mamma kom ner förra söndagen och vi spenderade fem fantastiska dagar tillsammans. Fem dagar som innehöll hemmagjord sangria, spansk välkomstmiddag och tårta då Carina fyllde år samma dag som dem anlände, paella på stranden i Marbella centrum, tapas på en nyöppnad restaurang i San Pedro (SAVOR, rekommendation!), kortspel på altanen, pool- och strandhäng och mysiga stunder där vi bara hängde med varandra. Några dagar efter att Sanna och Carina åkte hem, kom pappa ner och ska stanna i 10 dagar.

strand solnedgång marbella

Har nu varit tillbaka i Marbella i sex veckor och dagarna rullar på; morgon- & kvällspromenader vid stranden mellan San Pedro och Puerto Banús, träning på Ultimate Performance, frukostar på Passion Café och gelato från Marbellas absolut bästa glasställe. Lunchat med vänner på nya lokala hälsocafés. Allt i vanlig ordning alltså. Förutom vardagliga ögonblick har jag suttit i ett intressant möte och prövat muay thai på MTK i Puerto Banús. I söndags deltog jag och Hank i en hundkurs för första gången i Monda, ett svenskt par som håller i klasserna. Hank är en fantastisk hund hemma – världens godaste – men ute bland folkmassor och på offentliga platser blir han stressad och totalt blockerad. Det går inte att få kontakt med honom. Så ville åka dit för att höra med dem om vi är ett ”lost case” eller om det sakta men säkert skulle kunna gå att träna bort. Det gick faktiskt över förväntan. Hank var inte bekväm alls, men ju längre inpå klassen desto mer avslappnad blev han. Super nöjd med kursen och ska fortsätta gå varje söndag tänkte jag.

I fredags åkte jag med mamma och Hank som sällskap till floden som rinner genom Benahavís ner mot Guadalmina där man kan hoppa från klippor. Tanken var att Hank skulle få svalka av sig (och bli ren från all sand som satt fast i pälsen utan att behöva kampas med honom i duschen, inte hans favoritsyssla direkt), då han är en prinsessa med det mesta, är floden perfekt när havet erbjuder för höga vågor.

klippor hund bad

Tanken är att vi ska stanna kvar i Marbella ett tag nu. Personligen är jag ganska trött på att fara runt så som jag har gjort detta året. Två veckor i Marbella, en månad i Sverige, tillbaka några veckor, en månad i Asien, några veckor i Madrid, sommar i Sverige, avstickare till Italien, sedan Marbella och så vidare. Saknar känslan av att ”komma hem”. För mig är Marbella mitt hem, den fjärde oktober har jag bott här i fem år. Skulle vilja resa runt lite mer i Spanien, göra några roadtrips. Har fortfarande inte upplevt Barcelonas puls och skulle vilja äta paella i Valencia, testa på surf i San Sebastian, förundra håll käften-vyer i Cordoba, ta färja över till Marrakesh. I oktober är vi bjudna på bröllop i Madrid, kort därefter kommer vi som det ser ut nu åka iväg ett tag igen.

Förutom bröllopet har vi inga större planer nu fram över förutom att jag nog åker till Sverige en runda i slutet av september. Det är ju inte helt för jävligt det heller, att ha kalendern fri från planering. Vill helst bara komma tillbaka i rutiner, träffa vänner härnere som jag inte sett på ett tag, bli klar med mitt certifikat för mammaträning, träna och fortsätta på hundkursen. Ta det piano helt enkelt. Oktober och framåt kommer det bli annat tempo och vardagen helt olik så bäst att passa på. Nehe, dags för ett besök hos sjukgymnasten. Kram på er!

Italy through Film

Posted: 20 augusti, 2018 by bellabrannborn

Fotomix från Barbaresco och Argegno (Comosjön). Blandade känslor när jag går igenom och redigerar dessa bilder. Italien är något annat.

mozzarella vitt vin panini
Lunch i Barbaresco, Piemonte.

barbaresco italien

barbaresco italien

vinodling barbaresco
Piemontes vinodlingar.
argegno comosjön
Argegno, Comosjön.

comosjön

cappuchino drink

argegno by comosjön
Hur en av alla byar vid Comosjön kan se ut.

argegno by comosjön

bergstoppar moln comosjön
Moln som drog över bergstopparna. Ser det inte spöklikt ut?
comosjön argegno utsikt
Utsikten från kabelliften påväg ner. Ser ni bergsgeten?
comosjön

Comosjön, Vackraste Platsen i Europa?

Posted: 17 augusti, 2018 by bellabrannborn

comosjön

Gröna risfält omringade av palmer mitt i Balis djungel, privata öar i Karibien med så finkornig sand att man kan tro att den är mald för hand, viadukter med turkost vatten på Mallorca, Bangkoks upplysta livliga stad sedd från ett utsiktsdäck på 84e våningen. Kuala Lumpurs majestätiska byggnader som tagna ur en framtidsfilm.

Comosjön, är något jag aldrig har upplevt förut. Över fyra och en halv kilometer lång med en yta på 146km2, gränsar ‘Lake Como’ Schweiz som resulterar i rejäla smäll på käften-vyer över sjön, omringade av Schweiziska bergstoppar. De små inbyggda byarna med solblekta kvadratiska hus bland bergen ger sjön en rustik känsla, som att tiden tickar långsammare här. Människor går lite saktare, äter långsammare, bryr sig mindre om materiella ting & mode. Shorts och en enfärgad t-shirt eller boxerlinne verkar vara den officiella klädkoden bland lokalbefolkningen. Likt Barbaresco slingrar sig små kullerstensgränder mellan de tätt sittande husen med utkarvade trappsteg här och var. Men det som gör denna sjö så sagolik, är vyerna. Hade jag haft någon som helst anknytning till Italien, så skulle jag gifta mig här.

frukost mackor bakelser
Så. I Alba hyrde vi en lägenhet. Väldigt fin med högt i tak och stora fönster. Frukost inkluderat, så vi knatade över till residensets kafé där frukosten serverades, och detta är vad som ställdes framför oss… Vi trodde såklart att dem drev med oss, och att bakelserna skulle till ett annat bord. Men det ”inkluderade i frukosten så klart”. Klockan 09… Vi tog några skedar för att vara artiga, och fick snabbt sockerkrasch.

Vi åkte från en lugn kväll i Alba och en minst sagt intressant hotellfrukost mot Como vid tio. På samma sätt som vi tog oss till Alba från Milano, skulle vi ta oss därifrån. Med tåg. Först till Milano Central där vi bytte tåg som sedan tog oss till sjöns stad Como. Härifrån finns det tre olika sätta att ta sig till byarna längsmed. Taxi, färja eller buss. Vi valde buss då vädret låg på den osäkra sidan och vi hade redan rest i nästan fem timmar, byten och väntetid inräknat. Buss skulle gå snabbare än färja och vi var framme runt fyra tiden i byn Argegno. Checkade in på Hotel Villa Belvedere belägen vid sjökanten och gav oss en grym utsikt från rummet.

hotell villa belvedere argegno
Såhär såg Villa Belvedere ut från sjön.
Hotel argegno lakecomo
Här bodde vi i Argegno, Villa Belvedere. Ett tips då priset per natt var rimligt. Det som gör Comosjön till en dyr resa är just boende. De flesta har skyhöga priser för vad du får.
argegno lakecomo hotel villabelvedere
Bilder tagna från Villa Belvederes hemsida.

Vrålhungriga efter en halv dags resande, bytte vi om och gick till närmaste bar för sen lunch, igen. Och likt Barbaresco, var vi för sent ute och hittade inga ställen för något rejält att bita i. Vi slutade upp med vin och Panini. Är det något jag inte saknar så är det Panini, blev en hel del under resans gång då det verkar som att panini är vad Italienare äter till lunch. Det var liksom vad man fick tag i. Medan vi strosade runt i jakt på en riktig matbit, öppnades sig himmelen och det blev skyfall. Så där satt vi, i någon gränd och tittade på hur regndropparna sköt ner mot marken och i sjön. En Cappuchino på det och vi var i fas igen.

comosjön färja
Utsikten från vårat hotellrum… Drömde vi?

sjö berg italien

Vi väntade ut regnet, gick hem, gjorde oss i gjordning och knatade ner till hotellets terrass för en aperitivo. Knäppte av några bilder, la ner mobilerna och njöt av nuet en stund. Vidare mot en restaurang som jag hade läst mycket bra om på Tripadvisor (vad annars..), Restaurante Piazzetta. Populär då det var tre par före oss som väntade, och kön utvidgades successivt. Restaurangen var liten men hemtrevlig med en fantastisk service, medan vi stod och väntade kom ägaren ut, gav oss varsitt glas Prosecco och sa ”here, please wait just a moment and we will give you a table. It will break my heart if you leave!”, man får ändå ge honom för att kunna sina repliker. Vi fick bord tillslut, delade på en förrätt med rekommenderat vin till, och varsin varmrätt. Min rätt bestod av färsk tagliolini med ragu och någon ost, smaksatt med tryffel och lite hyvlad tryffel över. Petra åt en risotto med lime och räkor. Det här var, utan att överdriva, den bästa pastarätten jag prövat. Smakerna gifte sig farligt bra ihop och jag kunde inte komma på något som inte var tio av tio. Vill tillbaka dit enbart för att få gå på samma restaurang igen.

comosjön aperitivo

restaurang argegno

Sista dagen, bestämde vi oss lite spontant för att åka upp för en kabellift (heter det så?). Jag är höjdrädd, och dessutom rädd för ostadiga höjder som broar, liftar med mera. Men, Petra fick med mig och där stod vi i en orange halvdan kabellift med två andra tappra och åkte upp till en utsiktsplats. Väl värt det dock. Kolla bara bilderna nedan. Lite ledsen över dimman som gjorde att vi inte såg lika klart. Men påväg ner hade det klarnat upp!

moln över berg
Ser det inte spöklikt ut? Detta var moln som gled över bergen. Så högt upp var vi.

comosjön utsikt

Efter det storsade vi runt i byn, åt gelato och väntade på att vår båt skulle komma för att åka tillbaka till staden. Det var dags att åka mot flygplatsen.

helikopterplatta argegno
Drömmer om att det är min helikopterplatta.
comosjön
Liknande byar som den här poppade upp bland bergen vid sjön. Vackraste platsen jag upplevt utan tvekan.

Ledsna över att denna resa höll på att ta slut, men så lyckliga över allt vi hade fått uppleva på så kort tid. Alla vackra, rustika och genuina platser vi hade fått se, människor vi träffat, mat vi ätit och vin vi njutit av. Vi är redan inne på att planera nästa resa, gärna till Italien igen. Eller Amsterdam. Det kommer fler bilder från både Barbaresco och Comosjön från systemkameran. Men det gör ont i mig att redigera bilder då det får mig att inse att jag inte är där längre eller kommer vara på ett bra tag.

Ha en fin fredag, kram på er!