Vad tar man sig till om man Cyklar På en Gris?

Posted: 9 juli, 2018 by bellabrannborn

gudson sverigesupporter

grönsaker

Hamburgare
200g burgare på högrev. Då mår man!

hänger upp sverige dekoration

ingredienser till hamburgare

Hej o Hå från Öland!

Igår eftermiddag drog jag en enorm – trodde jag tills jag såg min systers – resväska på tåget och åkte mot Kalmar. Min syster plockade upp mig, vi stannade till en runda på Maxi och sedan över bron mot stugan i Köpingsvik. Vår sommarstuga ligger egentligen inte i Köpingsvik, utan 2 kilometer utanför i ett stugområde som heter Hörninge. Det började på 90-talet som en billig sandtomt med glesvuxen vegetation i ett då nästan obebott stugområde. Idag står här tre stugor med relativt stor gräsmatta som för övrigt ser ut som nerklippt hö mer än grönt gräs, och en pool. Vi har grannar på varje sida samt framför oss och området har byggts ut till det dubbla i storlek.

Här har jag spenderat mer än 20 somrar och upplevt utvecklingen. Inte bara i detta område utan även i Köpingsvik och den större orten Borgholm. Här har jag levt på cykel, träffat temporära sommarkompisar, hoppat från båten mitt på havet, hängt på campingarna och varit nonchalant mot då tonårsgrabbar som visade intresse. Puttat ner mamma som är badkruka x antal gånger i poolen, kastat klibbiga maneter från havet på andra och gråtit när jag själv fått en och annan på mig, firat Midsommar, snott med oss flashiga plastglas från after beachen på Sinus och åskådat en hel del fylle-upptåg från mina syskon med vänner eller respektive.

En av gångerna, var min bror och syster ute tillsammans med respektive och pappa på Strand Hotells nattklubb. Eftersom Borgholm bara är beläget 6 kilometer från vår stuga, brukar vi ta cyklarna ner. Även vid utgång. Cykelresan hem är oftast höjdpunkten under hela utgången – den som drar med sig flest historier & skratt, ibland en och annan mindre skada. Jag var runt 12–13 år gammal, när mina syskon en sommarnatt hade cyklat hem från nattklubben. På morgonen möttes vi av ett gäng bakfulla familjemedlemmar, några med blåmärken. En hade sovit på soffan. Det första denna personen gjorde vid uppvaknande, var att börja skratta rakt ut. Vi som inte hängde med ut, hade så klart inte den blekaste aning om vad som var så roligt att det är det första man tänker på när man vaknar?

Mellan Köpingsvik och Borgholm går en cykelväg med hinder, så kallade ”grisar”. Det är alltså dem stora betongklumparna som står mitt i vägen så att man inte ska kunna köra in med bil. Ett enkelt hinder att komma förbi om man cyklar. Dock inte onykter. Min bror berättade om hur några av dem antingen hade cyklat rakt ner i diket eller in i ”grisarna”. Alla skrattade och tyckte att detta va svinroligt, förutom jag. Chockad och totalt oförstående över situationen, kunde jag inte hålla mig längre och förskräckt frågade, mitt i skrattfesten ”- Men vart körde ni in i dem? I MAGEN då eller?!!”. Jag trodde alltså att dem pratade om djuret gris, och undrade hur man lyckas köra på en på cykelväg. Dessa typer av upptåg var man med om då och då under sin ungdom på Öland. Och sådant vi pratar om och skrattar åt än idag.

I helgen då? Vad har skett? Vi åkte ur VM tillslut. Tråkigt, känslan som att någonting fattas i vardagen ligger fortfarande kvar. En nervositet blandad med hopp som successivt byggdes upp redan från när man slog upp ögonen på matchdagsmorgonen och hur man planerade sin dag helt utefter matchtid. Vart man skulle titta på matchen och med vem, vad man skulle äta, vilka snacks man skulle bjuda på och så vidare. Vi tittade på matchen hos min svägerskas föräldrar. Min bror bjöd på fantastiska hemmagjorda burgare i brioche bröd, min svägerskas föräldrar stod för bubbel och snacks. Så, en tung förlust blev lite lättare tillsammans med bra sällskap, och bubbel.

Nu har jag suttit en stund på Borgholms bibliotek och jobbat. Vi har inget wifi i stugan så därför måste jag åka hit. Har dock inget emot att spendera tid här. Bibliotek utsöndrar ett speciellt lugn, det enda man hör är blad som vänds eller böcker som dras in och ut från bokhyllor. Människor pratar med dov röst – om dem ens pratar – och nästan smyger fram. Lukten av äldre böcker är gamla, välkomnande och så fort jag kom in hit ville jag hellre inspektera ”spänning” avdelningen än att sätta mig ner och knappa på tangenter. Ska strax bege mig till ett av två gym här (Puls och Träning, inget höjdar-gym men utbudet i Borgholm gör en inte bortskämd precis) för att köpa träningskort och sen hemåt. Grillat till middag ikväll, lever!

Kram på er!

No Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *