Rom byggdes inte på en dag, förmodligen inte Milano heller

Posted: 11 augusti, 2018 by bellabrannborn

duomo katedral milano

Tillbaka från en dröm-jävla-resa till Italien. Vi fick uppleva många platser, olika viner, mat och lokalbor på så få dagar, jag kunde inte varit lyckligare under tiden. Lyckorus efter lyckorus. Tillsammans med min Person.

Resan började i Milano. Som nämnt i tidigare inlägg blev mitt flyg lite lätt försenat. Si sådär över sex timmar bara. Jag hade alltså inte behövt gå upp klockan fem på morgonen och slängt i mig en torr panini från Starbucks i tron om att mitt flyg skulle börja boarda. Jag skulle ha mött upp Petra på centralstationen i Milano, då hon flög från Stockholm. Nu blev det tvärtom. Hon mötte upp mig klockan halv åtta på kvällen på hotellet, istället för jag henne vid halv tre. Det lät oss inte hänga läpp dock. Petra välkomnade mig med mini-proseccos och vi skålade på balkongen med Milanos pulserande storstadsliv i bakgrunden.

selfie Milanoprosecco milano

Proseccon sippades upp – direkt ur flaskan så klart, staying classy osv – och vi var redo för att ta pulsen på Milano. Taxi var inte superlätt att hitta men gick tillslut. Chauffören va en trevlig prick, kunde dock inte ett ord engelska. Jag, som har fått för mig att italienare förstår spanska så som danskar förstår svenska, konverserade istället på spanska. Han sa något på sitt språk, jag svarade. Vissa ord är väldigt lika eller detsamma på dessa två språk, så ibland kunde en och annan mening ändå bli förstådd, eller inte. Jag var belåten ändå.  Efter åtta euro senare på taxametern blev vi avsläppta på Piazza de Duomo, stadens hjärta och bilden vi får upp i huvudet när vi hör Milano. Katedralen Duomo var något jag aldrig skådat förut, hur kan människan ha konstruerat detta? Byggnaderna runt omkring var lika majestätiska, som gallerian Vittorio Emanuele ll till exempel.

milano centrum galleria

Så klart skulle vi göra det typiska man gör i Milano, som att flossa framför katedralen och 136456 människor till exempel. Och dricka Aperol Sprits med Duomo i bakgrunden. Drinkarna till överpris smakade som övermogen apelsinklyfta. Vi beställde in en burrata för att försöka dämpa smaken från drinken och få känslan av att ha en typisk ‘aperitivo’ (som normalt intas vid runt halv sju innan middag, inte halv nio) likt italienarna. Det gjorde baren däremot fantastiskt bra. Fast kan italienare ens misslyckas med mozzarella? Något som intogs en hel del under resans gång, och som jag aldrig vill äta igen förrän jag är tillbaka då jag enbart kommer bli besviken på smaken, texturen och upplevelsen i sig. Om du inte har förstått det ännu, så var denna resas huvudämne: kulinarisk upplevelse.

piazzadelduomo milano at night
Piazza del Duomo by night.

Efter en nertvingad drink och den lite försenade aperitivon, gick vi på middagsjakt. Jag hade kollat ut ett lokalt ställe från Tripadvisor som skulle ha grymma pastarätter. Det är ju trots allt det man vill uppleva när man är i Italien, inte sant? Och att faktiskt äta dem, inte bara ta kort på/med dem som jag tyvärr har sett många göra på Instagram för att sedan säga att dem är gluten/laktosintoleranta och inte ens äter det dem har beställt in?! Lärde er mamma er inte att man äter det man får och helst upp allt? Bortskämt enligt min mening. Italienare äter dock middag tidigare än spanjorer, alltså i normal tid, så i princip alla lokala ställen var stängda. Det slutade med en hastig middag nära hotellet strax innan elva, Petra tog en pastarätt och jag testade på en klen saffrans-risotto. Man kan väl säga att hittills, var vår upplevelse inom det kulinariska inte högre än katedralen direkt. Mer platt som marken den står på. Det ändrades under resans gång och jag upplevde en smaksensation jag aldrig tidigare upplevt. Men mer om det i ett annat inlägg.

Innan vi gick tillbaka mot hotellet promenerade vi igenom Milanos nattliv. Gatorna var fyllda med barbord och människor som minglade runt med drink i ena handen, och gelato i andra. Dem åt alltså gelatos medan dem drack sig sköna?! Hur härligt ändå, jag hakar gärna på den trenden än ‘kebabpizzan med extra sås klockan kvart över två på pizzerian runt hörnet av nattklubben’-trenden. Jag tror vi var i sängs runt midnatt, dagen efter skulle vi ta tåget vidare mot Italiens vinmecca- Piemonte. Hit jag nu vill flytta och börja böcker, plugga vin, öppna ett hälsocafé som ändå kommer gå i konkurs på grund av att italienarna inte verkar varken veta eller bry sig om den viktigaste byggstenen i vår kropp – protein – och vara smålullig hela dagarna. Ni kommer förstå vad jag menar, eller inte. För det är omöjligt att med ord berätta hur Barbaresco var för någon som ej upplevt denna by.

Kram på er!

No Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *