Om Isabelle

Instagram

Kontakt

comosjön

Comosjön, Vackraste Platsen i Europa?

Posted: 17 augusti, 2018 by bellabrannborn

comosjön

Gröna risfält omringade av palmer mitt i Balis djungel, privata öar i Karibien med så finkornig sand att man kan tro att den är mald för hand, viadukter med turkost vatten på Mallorca, Bangkoks upplysta livliga stad sedd från ett utsiktsdäck på 84e våningen. Kuala Lumpurs majestätiska byggnader som tagna ur en framtidsfilm.

Comosjön, är något jag aldrig har upplevt förut. Över fyra och en halv kilometer lång med en yta på 146km2, gränsar ‘Lake Como’ Schweiz som resulterar i rejäla smäll på käften-vyer över sjön, omringade av Schweiziska bergstoppar. De små inbyggda byarna med solblekta kvadratiska hus bland bergen ger sjön en rustik känsla, som att tiden tickar långsammare här. Människor går lite saktare, äter långsammare, bryr sig mindre om materiella ting & mode. Shorts och en enfärgad t-shirt eller boxerlinne verkar vara den officiella klädkoden bland lokalbefolkningen. Likt Barbaresco slingrar sig små kullerstensgränder mellan de tätt sittande husen med utkarvade trappsteg här och var. Men det som gör denna sjö så sagolik, är vyerna. Hade jag haft någon som helst anknytning till Italien, så skulle jag gifta mig här.

frukost mackor bakelser
Så. I Alba hyrde vi en lägenhet. Väldigt fin med högt i tak och stora fönster. Frukost inkluderat, så vi knatade över till residensets kafé där frukosten serverades, och detta är vad som ställdes framför oss… Vi trodde såklart att dem drev med oss, och att bakelserna skulle till ett annat bord. Men det ”inkluderade i frukosten så klart”. Klockan 09… Vi tog några skedar för att vara artiga, och fick snabbt sockerkrasch.

Vi åkte från en lugn kväll i Alba och en minst sagt intressant hotellfrukost mot Como vid tio. På samma sätt som vi tog oss till Alba från Milano, skulle vi ta oss därifrån. Med tåg. Först till Milano Central där vi bytte tåg som sedan tog oss till sjöns stad Como. Härifrån finns det tre olika sätta att ta sig till byarna längsmed. Taxi, färja eller buss. Vi valde buss då vädret låg på den osäkra sidan och vi hade redan rest i nästan fem timmar, byten och väntetid inräknat. Buss skulle gå snabbare än färja och vi var framme runt fyra tiden i byn Argegno. Checkade in på Hotel Villa Belvedere belägen vid sjökanten och gav oss en grym utsikt från rummet.

hotell villa belvedere argegno
Såhär såg Villa Belvedere ut från sjön.
Hotel argegno lakecomo
Här bodde vi i Argegno, Villa Belvedere. Ett tips då priset per natt var rimligt. Det som gör Comosjön till en dyr resa är just boende. De flesta har skyhöga priser för vad du får.
argegno lakecomo hotel villabelvedere
Bilder tagna från Villa Belvederes hemsida.

Vrålhungriga efter en halv dags resande, bytte vi om och gick till närmaste bar för sen lunch, igen. Och likt Barbaresco, var vi för sent ute och hittade inga ställen för något rejält att bita i. Vi slutade upp med vin och Panini. Är det något jag inte saknar så är det Panini, blev en hel del under resans gång då det verkar som att panini är vad Italienare äter till lunch. Det var liksom vad man fick tag i. Medan vi strosade runt i jakt på en riktig matbit, öppnades sig himmelen och det blev skyfall. Så där satt vi, i någon gränd och tittade på hur regndropparna sköt ner mot marken och i sjön. En Cappuchino på det och vi var i fas igen.

comosjön färja
Utsikten från vårat hotellrum… Drömde vi?

sjö berg italien

Vi väntade ut regnet, gick hem, gjorde oss i gjordning och knatade ner till hotellets terrass för en aperitivo. Knäppte av några bilder, la ner mobilerna och njöt av nuet en stund. Vidare mot en restaurang som jag hade läst mycket bra om på Tripadvisor (vad annars..), Restaurante Piazzetta. Populär då det var tre par före oss som väntade, och kön utvidgades successivt. Restaurangen var liten men hemtrevlig med en fantastisk service, medan vi stod och väntade kom ägaren ut, gav oss varsitt glas Prosecco och sa ”here, please wait just a moment and we will give you a table. It will break my heart if you leave!”, man får ändå ge honom för att kunna sina repliker. Vi fick bord tillslut, delade på en förrätt med rekommenderat vin till, och varsin varmrätt. Min rätt bestod av färsk tagliolini med ragu och någon ost, smaksatt med tryffel och lite hyvlad tryffel över. Petra åt en risotto med lime och räkor. Det här var, utan att överdriva, den bästa pastarätten jag prövat. Smakerna gifte sig farligt bra ihop och jag kunde inte komma på något som inte var tio av tio. Vill tillbaka dit enbart för att få gå på samma restaurang igen.

comosjön aperitivo

restaurang argegno

Sista dagen, bestämde vi oss lite spontant för att åka upp för en kabellift (heter det så?). Jag är höjdrädd, och dessutom rädd för ostadiga höjder som broar, liftar med mera. Men, Petra fick med mig och där stod vi i en orange halvdan kabellift med två andra tappra och åkte upp till en utsiktsplats. Väl värt det dock. Kolla bara bilderna nedan. Lite ledsen över dimman som gjorde att vi inte såg lika klart. Men påväg ner hade det klarnat upp!

moln över berg
Ser det inte spöklikt ut? Detta var moln som gled över bergen. Så högt upp var vi.

comosjön utsikt

Efter det storsade vi runt i byn, åt gelato och väntade på att vår båt skulle komma för att åka tillbaka till staden. Det var dags att åka mot flygplatsen.

helikopterplatta argegno
Drömmer om att det är min helikopterplatta.
comosjön
Liknande byar som den här poppade upp bland bergen vid sjön. Vackraste platsen jag upplevt utan tvekan.

Ledsna över att denna resa höll på att ta slut, men så lyckliga över allt vi hade fått uppleva på så kort tid. Alla vackra, rustika och genuina platser vi hade fått se, människor vi träffat, mat vi ätit och vin vi njutit av. Vi är redan inne på att planera nästa resa, gärna till Italien igen. Eller Amsterdam. Det kommer fler bilder från både Barbaresco och Comosjön från systemkameran. Men det gör ont i mig att redigera bilder då det får mig att inse att jag inte är där längre eller kommer vara på ett bra tag.

Ha en fin fredag, kram på er!

Barbaresco pt. 2- Italiens Vinmecka

Posted: 15 augusti, 2018 by bellabrannborn

rödvin barbarescoMitt senaste inlägg om Barbaresco skrev jag för att just- skriva. Det är en hobby som ligger mig varmt om hjärtat och som jag – ibland för ofta – tar till med för att få uttrycka. Vare sig det är i ett inlägg, eller via meddelande till en närstående. Skulle gärna ta en författarkurs och har under en längre tid haft en liten dröm om att få skriva böcker, helst kriminalare och deckare. Jag hittade en fristående kurs i Stockholm som enligt recensioner verkar vettig och dessutom ortsoberoende, och går i tankarna om att investera i detta.

Andra dagen i Italien är vad jag planerar att dela med mig av nu, mest i bildform. Förra inlägget summerade vår vistelse till Barbaresco och jag hoppas att ni ändå kunde föreställa er hur byn kanske såg ut genom min beskrivning. Att jag lyckades förmedla någon slags känsla. För det var Barbaresco. En enda stor känslostorm. Petra grät några gånger, mycket var nog på grund av den mängd vin vi konsumerade men visst satt det en liten klump i halsen och tryck över bröstet som gjorde ögonen glansiga när vi strosade runt i den stillsamma byn eller avslutade vår två timmars vinprovning (som vanligtvis håller på i 30 minuter. Vi tycker om vin) ute på terrassen med en utsikt som var svår att ta in. Fick vackra bilder men dem kommer aldrig göra rättvisa för hur det verkligen var. Man måste åka dit och få uppleva det själv.

Från Milano tog vi tåg mot Alba. Något jag rekommenderar att använda som färdmedel om man vill åka runt i Italien. Tågen går oftast i tid, är rena, billiga och jag tror att man kan i princip åka vart man vill, så länge man är redo på lite byten förstås. Vi stötte aldrig på några problem och då tog vi olika tåg med fler byten mellan Milano – Turin – Alba – Como. Vi missade ett litet regionaltåg mellan Turin och Alba när vi skulle till Barbaresco då vi enbart hade 5 minuters byte och förvirrade sprang omkring för att hitta rätt spår. Men dessa tåg går nästan varje timme så istället tog vi en liten före-lunch drickapaus med prosecco och en macka på stationen. Nedan ser ni vart vi åkte ungefär.

Karta Milano Barbaresco
Från Milano till Barbaresco. Vi åkte dock via Turin och byte till Alba. Barbaresco kunde vi enbart nå med taxi då det var lördag, inga bussar går dit på helger tydligen.

Förutom att skriva, så gillar jag att planera event och resor. Allt från flyg till saker att göra, platser att besöka, restauranger att testa, maträtter man måste prova på som är typiskt för stället, hur man kan ta sig runt och så vidare. Spenderar obehagligt mycket tid på tripadvisors app och forum. Petra var helt okej med att jag planerade även denna resa, som hon så klart fick ha synpunkter och önskemål på. Men vi båda var rätt så enade om vad vi ville få ut av resan; mat, vin och att leva gott. Med Milano som utgångspunkt, började jag söka efter vingårdar runt omkring och kom in på Barbaresco, känt för sina viner och gles på turism. Barbaresco och Barolo är Italiens Vinmecka. Här görs ett av de bästa vinerna i världen, på Nebbiolo druvan. Nebbiolo är otroligt svår att odla då de mognar sent och trivs bäst i de allra soligaste områdena. Efter ett dygn här, förstår jag varför dessa viner håller världsklass och ligger i den övre prisklassen. Efter Turin, tog vi tåget mot Alba. För att komma till Barbaresco som ligger ungefär fyra kilometer utanför ska det finnas en buss, men som inte går på helger fick vi reda på. Det enda sättet att ta oss dit var med taxi, som var ungefär lika enkelt att hitta som bussen. Efter en halvtimme vid taxistoppet utanför stationen och två samtal till taxibolag som svarade men la på så fort dem hörde engelska letade vi rätt på ett hotell som kunde boka en taxi åt oss. Tips, ska ni hit under helgen. Gå till ett hotell direkt och fråga.

vingård barbaresco italien
Utsikten och terrassen från vårat boende. Trodde vi drömde.

Detta är lite av vad vi anlände till. En enda väg täckt av kullersten förbjuden för fordon som gick rakt genom byn. Färglada radhus, små gränder och en liten kyrka i centrum. Här fanns det fyra restauranger, några vinbarer och flera vingårdar. Inte en enda affär. Vilket gav känslan av att vi verkligen hade hittat det genuina Italien. Den känslan skulle komma till att förstärkas under kvällen.

Efter att ha checkat in, gick vi vrålhungriga ut för att leta lunchställe. Det fick bli den enda vinbaren som erbjöd uteservering och vi beställde in vin och lättare rätter vilket var det enda som kunde erbjudas. En snabb lunch blev till nästan två timmar där vi satt och försökte ta in omgivningen. Njöt av nuet.

jacuzzi
Om ni skulle vilja åka till Barbaresco, så kan jag varmt rekommendera Casa Boffa Camere. Fantastiskt boende med en helt underbar familj som driver det.

Strosade runt i byn och knäppte av en bild då och då. Vi bestämde att gå ut senare vid solnedgången för bättre ljus då klockan var runt sex och ljuset fortfarande hårt. Men en spontan vinprovning kom emellan, och därefter en spontan inbjudan till en italiensk middag. Så de där fina golden hour-bilderna på byn blev inte av tillslut. Vi hängde inte läpp för det!

I början på vinprovningen satt vi inne vid deras bar och blev servade av, vad vi tror, var familjens farförälder. Han pratade enbart italienska och förklarade för oss vinets ursprung, årgång, lagring med mera. Vi förstod förstås nada, men log stort, sa ‘Grazie!’ varje gång han hällde upp och snurrade vinet i glasen. Han sken upp. Efter några glas, erbjöd dem oss att fortsätta ute på terrassen vid solnedgången, något vi inte gick emot. Efter ännu några glas, kom familjens son ut med de två sista vinsorterna. Carlo, farföräldern som servade oss i början, hade gått hem haha.

barbaresco vinprovning vingård

barbaresco vingård vinprovning
Ytterligare två viner, ett från Barbaresco och andra från Barolo för att få känna skillnaden. Barolo är fylligare, syrligare och tanninrikt än Barbaresco som ligger mer åt det eleganata hållet.

Fulla på livet (och kanske lite vinet) kunde vi inte inbilla oss en bättre dag här, eller att det skulle komma till att bli ännu bättre. Men framåt middagsdags kom några italienare i samma ålder som var vän med familjens son och undrade om vi ville äta middag tillsammans med dem. En hemlagad italiensk middag med 9 italienare, dessutom firade dem födelsedag och som grädden på moset, var det byfestival samma helg! Vi åt frittata, ris-sallad, tonfiskrullar som var himmelska, pasta och flera andra rätter tillsammans med mer vin. Några av dem studerade om vin på universitet och gjorde egna viner. Så förutom familjens fantastiska egna vin Boffa, blev vi bjudna på deras egna framtagningar. Hur häftigt är inte det? Att vara runt 21-24 år och kunna mer om vin än vad de flesta av oss någonsin kommer att lära oss? Dock, om jag minns rätt, var det enbart 10% i Italien som faktiskt gick på universitet för vin framtagning, känns ju galet med tanke på resurserna och tillgångarna dem har. Jag var så klart otroligt imponerad och lite avundsjuk. Vi sjöng ‘Ja Må Du Leva’ på italienska, skålade (‘chi-ching’ säger man tydligen där) och innan det var dags att dra sig mot festivalen sjöng vi någon italiensk form av ”Helan Går”. Här sjöng man istället något om månaderna. Nämndes månaden som man var född i så skulle men dricka upp det man hade i glaset. Vi hade så klart ingen aning om vad som sjöngs, och är inte ens helt säker på att min månad kom upp (vi trodde att man skulle dra upp alla månader, men det var bara jag, Petra och två-tre till som faktiskt drack så vi missförstod nog sången lite). Festivalen var liten, men fullpackad för vad den var. DJ fanns på plats, dem hade bar och folk minglade eller dansade. Vi minglade också, lite lätt felplacerade i en byfestival där vi, som det såg ut som, var de enda turisterna.

Kort och intensiv vistelse till Barbaresco, dagen därpå checkade vi ut för en dag i grannstaden Alba där vi strosade runt, drack cappuchinos, åt gelatos, mer mozzarella, testade vår första italienska pizza och slängde in handduken tidigt. Som ni nog kunde räkna ut så behövde vi en sådan dag efter lördagens bravader.

Har bilder från min systemkamera som jag ska ta itu med och redigera från Barbaresco och Alba. Men även från dag fyra och fem som spenderades vid COMOSJÖN! Vackraste platsen jag någonsin besökt.

Kram på er!

Utdrag 14 Augusti 2018; Barbaresco

Posted: 14 augusti, 2018 by bellabrannborn

vingård italien barbaresco

Barbaresco. Hur ska jag någonsin klara av att sätta ord på din omgivning? Återberätta för nära som ej besökt dig – undangömd bland vidsträckta vinodlingar i Italiens mitt – förmågan att med bara ditt landskap kasta omkull ens förstånd. Likt när man blir sådär äckligt nykär.

”Hit vill jag flytta och skriva kriminalare, plugga vin, halvhjärtat starta ett hälsokafé som kommer gå i konkurs och vara smålullig hela dagarna” tänkte jag innan den halvt förfallna taxin ens hunnit upp för den lilla krokiga vägen och in till en by där vinbarer var det enda stället man kunde få tag i vatten på. Fast jag vet ju att det aldrig skulle ske med en rastlöshet i kroppen likt myror i en myrstack.

Byn påminde om en dålig zombie apokalyps film. Gatorna stod tomma, fönstren stängda med persienner nerdragna och ett fåtal lokalbor lunkade runt under den sparsamma skuggan. En gammal man stod och sålde illaluktande ost vid ett vitt stånd i kurvan in till byn där vägen blev till gågata täckt av kullersten. Den familjeägda vingården som skulle vara vårat hem under vistelsen var lätt hittad i en by med mindre än 700 bofasta. Den enda vinbaren som hade öppet på eftermiddagen och erbjöd smårätter blev vår plats för en sen lunch under rödvita parasoller. Vi beställde in mozzarella och panini och avnjöt nerkylt vitt vin som snabbt kondenserade och skapade vattendroppar på glasen, undrandes varför det var så få människor ute. Fort insåg vi, att de som höll sig inne var förnuftiga, när svettdroppar bara efter några minuter började samlas vid amorbågen eller rann från nacken ner mot ryggraden.

Carlo – äldsta generationen på vingården – ställde fram en spotthink som aldrig användes på den privata vinprovningen och passionerat förklarade om de sju olika sorters vinerna på italienska. Vi log oförstående, lite fånigare och större efter varje glas, och slängde in ett ‘fantastico’ eller ‘maraviglioso’ när det passade. Några timmar senare satt vi på terrassen och firade någons födelsedag vi aldrig träffat med italienare i samma ålder och blev bjudna på hemlagad middag. Vi lovade att bjuda på köttbullar med rårörda lingon och Absolut Vodka när dem kom till Sverige. Vin dracks bokstavligt talat som vatten. Några av värdarna studerade vin på universitet och hade med sig egna exemplar. inländsk hiphop och RnB spelades ur bluetooth högtalare, vi chi-ching’ade till ‘Jag Må Du Leva’ på italienska och låtsades förstå vad som sades emellanåt. ”Italienare förstår innebörden av livsnjutning” konstaterade vi innan vi slöt upp till byns festival och minglade bland lokalbefolkningen till en inhemsk DJs pulserande housemusik som att vi hörde hemma här.

Barbaresco- du har gett mig hemlängtan till en plats jag knappt förstår existerar.”

 

 

Rom byggdes inte på en dag, förmodligen inte Milano heller

Posted: 11 augusti, 2018 by bellabrannborn

duomo katedral milano

Tillbaka från en dröm-jävla-resa till Italien. Vi fick uppleva många platser, olika viner, mat och lokalbor på så få dagar, jag kunde inte varit lyckligare under tiden. Lyckorus efter lyckorus. Tillsammans med min Person.

Resan började i Milano. Som nämnt i tidigare inlägg blev mitt flyg lite lätt försenat. Si sådär över sex timmar bara. Jag hade alltså inte behövt gå upp klockan fem på morgonen och slängt i mig en torr panini från Starbucks i tron om att mitt flyg skulle börja boarda. Jag skulle ha mött upp Petra på centralstationen i Milano, då hon flög från Stockholm. Nu blev det tvärtom. Hon mötte upp mig klockan halv åtta på kvällen på hotellet, istället för jag henne vid halv tre. Det lät oss inte hänga läpp dock. Petra välkomnade mig med mini-proseccos och vi skålade på balkongen med Milanos pulserande storstadsliv i bakgrunden.

selfie Milanoprosecco milano

Proseccon sippades upp – direkt ur flaskan så klart, staying classy osv – och vi var redo för att ta pulsen på Milano. Taxi var inte superlätt att hitta men gick tillslut. Chauffören va en trevlig prick, kunde dock inte ett ord engelska. Jag, som har fått för mig att italienare förstår spanska så som danskar förstår svenska, konverserade istället på spanska. Han sa något på sitt språk, jag svarade. Vissa ord är väldigt lika eller detsamma på dessa två språk, så ibland kunde en och annan mening ändå bli förstådd, eller inte. Jag var belåten ändå.  Efter åtta euro senare på taxametern blev vi avsläppta på Piazza de Duomo, stadens hjärta och bilden vi får upp i huvudet när vi hör Milano. Katedralen Duomo var något jag aldrig skådat förut, hur kan människan ha konstruerat detta? Byggnaderna runt omkring var lika majestätiska, som gallerian Vittorio Emanuele ll till exempel.

milano centrum galleria

Så klart skulle vi göra det typiska man gör i Milano, som att flossa framför katedralen och 136456 människor till exempel. Och dricka Aperol Sprits med Duomo i bakgrunden. Drinkarna till överpris smakade som övermogen apelsinklyfta. Vi beställde in en burrata för att försöka dämpa smaken från drinken och få känslan av att ha en typisk ‘aperitivo’ (som normalt intas vid runt halv sju innan middag, inte halv nio) likt italienarna. Det gjorde baren däremot fantastiskt bra. Fast kan italienare ens misslyckas med mozzarella? Något som intogs en hel del under resans gång, och som jag aldrig vill äta igen förrän jag är tillbaka då jag enbart kommer bli besviken på smaken, texturen och upplevelsen i sig. Om du inte har förstått det ännu, så var denna resas huvudämne: kulinarisk upplevelse.

piazzadelduomo milano at night
Piazza del Duomo by night.

Efter en nertvingad drink och den lite försenade aperitivon, gick vi på middagsjakt. Jag hade kollat ut ett lokalt ställe från Tripadvisor som skulle ha grymma pastarätter. Det är ju trots allt det man vill uppleva när man är i Italien, inte sant? Och att faktiskt äta dem, inte bara ta kort på/med dem som jag tyvärr har sett många göra på Instagram för att sedan säga att dem är gluten/laktosintoleranta och inte ens äter det dem har beställt in?! Lärde er mamma er inte att man äter det man får och helst upp allt? Bortskämt enligt min mening. Italienare äter dock middag tidigare än spanjorer, alltså i normal tid, så i princip alla lokala ställen var stängda. Det slutade med en hastig middag nära hotellet strax innan elva, Petra tog en pastarätt och jag testade på en klen saffrans-risotto. Man kan väl säga att hittills, var vår upplevelse inom det kulinariska inte högre än katedralen direkt. Mer platt som marken den står på. Det ändrades under resans gång och jag upplevde en smaksensation jag aldrig tidigare upplevt. Men mer om det i ett annat inlägg.

Innan vi gick tillbaka mot hotellet promenerade vi igenom Milanos nattliv. Gatorna var fyllda med barbord och människor som minglade runt med drink i ena handen, och gelato i andra. Dem åt alltså gelatos medan dem drack sig sköna?! Hur härligt ändå, jag hakar gärna på den trenden än ‘kebabpizzan med extra sås klockan kvart över två på pizzerian runt hörnet av nattklubben’-trenden. Jag tror vi var i sängs runt midnatt, dagen efter skulle vi ta tåget vidare mot Italiens vinmecca- Piemonte. Hit jag nu vill flytta och börja böcker, plugga vin, öppna ett hälsocafé som ändå kommer gå i konkurs på grund av att italienarna inte verkar varken veta eller bry sig om den viktigaste byggstenen i vår kropp – protein – och vara smålullig hela dagarna. Ni kommer förstå vad jag menar, eller inte. För det är omöjligt att med ord berätta hur Barbaresco var för någon som ej upplevt denna by.

Kram på er!